allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
2013-05-14 / 16:57:51 ♥
♥♥♥
Igår visade datumet en månad kvar till avslutning. En avslutning som alla år innan detta har varit något jag längtat till i månader, men som i år känns som en punkt för ett långt kapitel. En månad låter ganska långt, men en månad av 4 år tillsammans är ingenting. Jag ska lämna den skola som jag har öppnat dörrarna till nästan varje morgon i snart 4 år. Jag ska lämna de människor som ligger mig närmast om hjärtat och de som jag har upplevt så mycket med i så många år.
Det känns nästan lite overkligt, jag tror inte riktigt att min hjärna eller mitt hjärta har uppfattat att allting snart är slut. Att i höst kommer vi gå skilda vägar och träffa andra personer som kommer att påverka oss och förändra oss.
Men innan det händer, så är det saker som jag vill att ni ska veta. Jag vill att ni ska komma ihåg att ni är de personer med de största hjärtan jag känner, att ni är de som kan göra en helt värdelös dag till en helt underbar dag. Och att det är ni som gör mig till den jag är, och att jag inte kan tänka mig att ha några bättre vid min sida. Även fast jag kan tycka så otroligt illa om er och att jag kan önska att ni vore annurlunda eller bara kappish för ett tag, så är det sånt som gör att jag tycker om er så otroligt mycket. Jag tycker om att vi är så himla olika och att vi småtjaffsar, och jag tycker om att Ellen är mammig och att Linn verkligen lever upp till sin roll som ordförande Andersson även på fritiden. Jag tycker om det så mycket att jag aldrig vill att det ska försvinna.
Kollade igenom bilder nyss och ni fanns med på de flesta av dom. Ni fanns med på bilderna från varma sommarkvällar, från de första festerna vi var på, från middagar vi anordnat, från shoppingtrippar, från konfermationsläger och från dubbelhaksbilder från lite överallt i landet. Jag hittade fyllebilder på er alla och jag hittade gamla konversationer som bara vi förstår, jag hittade bilder när jag stryper er och jag hittade snabba bilder.
I 4 år har vi alla vart en grupp, en familj som inte gör något utan att vi andra vet om det. Vi har varit med varandra så pass länge nu att vi känner varandra utan och innan, att vi inte behöver prata för att förstå varandra, att vi avslutar varandras meningar och att vi kan driva varandra till vansinne utan att den andra tar illa upp igentligen. Förutom Kraken dårå. (puss älskar dig).
Så innan vi skiljs åt, och jag skriver det här så pass lång tid innan det är dags för att sen kommer jag aldrig klara av det, vill jag att ni ska veta det här. Att jag kommer sakna er varje dag som ni inte är nära, att det kommer värka av saknad i hjärtat när vi inte setts på länge. Och jag vill att ni ska veta att jag är så mammigt stolt över er alla för att ni ska gå på så fina gymnasium och att ni är duktiga hela bunten. Jag är så stolt över att jag kan kalla er mina bästa vänner och att ni är så fina personer.
För ni är mina bästa vänner. Och jag älskar er mer än vad 1000 bilder eller ord kan beskriva. Jag älskar er mer än vad jag trodde var möjligt att man kunde älska en bunt sär. Jag älskar varenda en av er och jag vet att jag alltid kommer att göra det. På avstånd eller nära. Men jag vet också att ingenting kommer att bli samma sak igen. Så jag vill tacka er. För dessa otroligt fina år som vi har haft tillsammans, för alla minnen som vi har delat och för alla minnen som vi kommer att skapa framöver. Jag älskar er så himla mycket och ni är det finaste jag vet. För mig är ni oförstördbara och för mig kommer ni alltid att vara nummer 1.
♥♥♥
Kommentarer
Trackback
