Att allting är samma saker hela tiden. Allt går på rutin och jag spyr för allt är så jävla vardagligt.

Det är skola, hem, plugg, mat sova. På helgerna är det jobb eller kolla på film med kompisar som slutar med att alla somnar på soffan, vilket jag annars brukar älska men jag uppskattar det knappt längre. 

Vill skrika i en kudde men jag är fast här. Spola fram livet tills.. ja vad fan väntar man på?

Dra åt helvete med allt nu ska jag gråta till gossip girl